Är jag galen eller är jag galen? Av en slump eller kanske ingivelse kom jag för några dagar sedan att tänka på ordet ”husbåt”. Genast kände jag det är ju självklart att det är på en båt jag skall bo! Jag googlade på husbåt för att undersöka hur det fungerar och vilka alternativ som finns. På flera ställen i Sverige finns det speciella platser i hamnar för husbåtar, men oftast är det båtar som inte går att segla med utan nästan som små villor som ligger i vattnet. Men utan gräsmatta.
Där jag bor finns inga sådana hamnar men inte långt från mig ligger ett litet sömnigt fiskesamhälle med en bra hamn. Jag begav mig dit för att fråga efter båtplats och om det i så fall var ok att bo på båten. Det var nog inga problem svarade en vresig gammal fiskargubbe, men klarar en ung tjej som du av när det stormar ordentligt? Det blåser ju även i hamnen även om den är skyddad. Visst svarade jag, inga problem.
Jag gick runt i hamnen och fick se en härlig segelbåt till salu. Jag ringde ägaren, det visade sig att han bodde i närheten och han kom dit direkt. Båten var en Laurin 31, en klassisk segelbåt. Du kan segla till Amerika med den menade han på. Den var lagom stor för mig och jag blev helt förälskad i båten. Dagen efter träffades vi igen och gjorde upp affären, jag hade med mig en väska med det viktigaste och flyttade direkt in i båten. Sedan dess har jag sovit där varje natt och tillbringat så mycket tid som möjligt där.
