För två,tre år sedan började jag känna en gnagande längtan efter att vara fri. Eftersom jag är 42 år nu antar jag det var någon form av fyrtioårskris. Jag började med att slänga ut min ”gubbe”, jag var sedan länge uttråkad av honom. Vi hade inga barn som tur var. Varför vet jag inte, vi brydde oss inte om att undersöka varför vi inte kunde få några. Ingen av oss ville nog ha barn egentligen.

När vi skrivit på skilsmässopappren stod jag där med ett ganska nyrenoverat men stort hus som ligger jättefint. Jag gick runt i huset och tittade på allt och kände mig ganska bra till mods ända tills jag kom till garaget och såg gräsklipparen. Hmm tänkte jag, här kommer jag bli fast hela somrarna, till huset hör det nämligen en ganska stor gräsmatta. Min frihetslängtan fick sig en törn och när jag senare på kvällen tog ett glas vin i soffan bestämde jag mig för att sälja huset och skaffa mig ett fritt liv. Frågan var bara vad och var. Jag heter förresten Lotta, är högstadielärare i en mindre stad på västkusten. Mitt jobb är numera min sista fotboja i livet.